BARA EN TONÅRING

Bonniers 1970

Den här boken älskade jag - för att den var....JAG!

Hellre än att skriva deckare ville jag skriva om hur det var att vara tonåring. Jag var 16 år när jag skrev den och jag öste ur mig alla tankar, all frustration, all smärta men även glädje som genomsyrar en ung tjej dom där ungdomsåren. Jag var fortfarande en städad tonåring som inte på något sätt hade börjat revoltera. Men huvudpersonen i boken möter en "farlig" och kriminell man som leder in henne på fel vägar.

Jag hade ingen aning om att jag skrev om min egen framtid. Och det skulle hände mig gång på gång under kommande böcker. På ett otäckt sätt har jag lyckats skriva om saker som skulle komma att hända i framtiden - ibland nästan i detalj.

Boken blev en jätte-succé, speciellt eftersom en tonåring skrev för tonåringar. Jag pratade ett "språk" som andra i min ålder förstod. Och nu fick jag för första gången boken översatt till andra språk.

Om succén blev stor i Sverige var det bara en vindpust mot vad den blev i Tyskland. Jag fick ju t o m pryda bokomslaget! Och den succén skulle så småningom föra mig vidare till en omfattande turné utomlands.

Fortfarande var jag väldigt opåverkad av framgången. Tidningarna skrev som aldrig förr, radion hörde av sig och ville att jag skulle skriva en radioföljetång, Bonniers bjöd in mig på sina författarträffar....men själv var jag mest intresserad av teater. Och killar. (Är man 17 år så är man!!)