EN BOK BLIR TILL

Bok nummer 3 i Svarta Katten trilogin

12 MAJ

22 maj kommer boken att vara ute till försäljning på denna hemsida.

Jag är så nervös inför den här utgivningen - mycket mer än med dom andra böckerna. Försöker utröna vad det beror på. Kanske för att så mycket är taget från verkligheten. Det här handlar om vårt förflutna, om våra rötter och kanske om alla folks rötter. Varifrån kommer vi? Vad har vi för skyldigheter ? Hur ska vi kunna balansera upp Moder Jord? Och så älskar jag den här boken, kanske mer än de andra två. Och då blir man ännu mer känslig för andras omdömen.

Jag vet ju också att många, många sitter och väntar på den här boken eftersom den ska knyta ihop alla trådar från de första två böckerna. Och alla frågor jag fått om "När kommer den?!" gör ju också att förväntan trummas upp. Kan den här boken verkligen möta upp till alla dessa förväntningar? Ibland får jag lite panik och tänker "Oh nej, jag skulle nog inte skrivit det och det eller jag skulle ändrat i det där kapitlet eller så skulle jag....."   Nej, så dumt. Den här boken har skrivit sig självt. Från dag ett. Nu måste jag bara visa den där tilliten som jag tjatar om att huvudpersonen i boken, Sanna, alltid måste kämpa med. (Så pinsamt självklart det är att jag skriver om mig själv halva tiden...:)  ) 

I boken ger Sareno - mannen från det förflutna - en uppgift till huvudpersonen Sanna: "Det är du som skall ge ordet vingar...!"  Nu står den här boken på egna ben, nu kan jag inte göra något mer. (Kanske är det därför man blir så nervös??) Om tio dagar skall den få egna vingar.

2 MAJ

I morgon går boken iväg till tryckeriet och jag kommer inom kort att veta exakt när den är klar.

12/6 ger jag mig iväg till USA. Jag har fått den underbara möjligheten att göra en TV dokumentär om indianernas kamp för att behålla sin andlighet. Sioux indianernas andliga ledare Chief Arvol Looking Horse är en av dom som bjudit in oss för att filma hans vardag och hans kamp för sin stam och de heliga områdena.

Detta innebär att jag befinner mig i USA fram till slutet av augusti, med ett kortare hembesök i juli. Ni som vill ha boken innan jag åker, skicka ett email - order@bcbooks.se -  eller ring, så skickar jag boken så snart jag får den tillsammans med en faktura. V G observera att den INTE kommer att vara till försäljning någon annanstans än från denna hemsida fram till i mitten av september.

Det är mycket som händer nu och det märkliga är att filmen kommer att gå i precis samma fotspår som boken. Jag kommer även att ge ut en bok om produktionen av filmen. Allt går in i vartannat. Märkligt! Eller också är det inte ett dugg märkligt.....

I september kommer jag att anordna en 2-dagarsresa till de spännande platserna i boken i samarbete med Wäxthuset i Växjö. Mer info om detta kommer.... 

14 APRIL

Kapitel 1 - 14 är satta och korrekturlästa, i förrgår gjorde vi omslaget. Jag är jättenöjd med bilden som jag själv tog när jag tillbringat natten på berget. Det blev inte bilden här nedan, som jag först planerat, utan en liknande bild tagen ur en annan vinkel. Folk har redan börjat åka till berget - helt otroligt! Många informerar mig om att de hört från andra håll att "Sveriges största kraftpunkt" skall komma att öppnas väldigt snart. Portarna börjar redan slås upp och dragningskraften som strömmar ut är enorm. Märkligt att vi är så många som börjar prata om denna plats samtidigt! Eller så kanske det inte är märkligt alls....ingenting är en tillfällighet.... "Aktionen måste komma igång under 2006" har jag förstått. Nu måste jag snart få ut boken, det brådskar...!

7 APRIL

Nu har jag äntligen fått besked från arkeologerna om kvinnan i graven. Benen och fyndigheterna har daterats och granskats in i detalj. Och något mycket märkligt upptäcktes - graven innehöll inte EN kvinna utan TVÅ! Den ena var 35 - 65 år, den andra 0 - 14 år. Men med slutledning av klädesdräkterna kvinnorna bar, de vackra broscherna och spännbucklorna och de saker de fått med sig i graven slog arkeologerna fast att den yngre kvinnan måste ansetts som en kvinna och inte ett barn. Troligen var hon 12 - 14 år.

Det här är mycket intressant. Jag har alltid sett Åsvi som väldigt ung. I boken är hon väldigt fnittrig och lekfull, hon är full av galna upptåg. Hon bor på en stor gård med sina föräldrar. Hade hon varit i 20-årsåldern, vilket var min första hypotes, hade hon sannolikt varit gift och haft flera barn, kanske t o m flyttat bort från sina föräldrar. Nu när jag tänker mig henne som 14 år känns det som allt faller på plats. Nu förstår jag hennes barnsliga upptåg, och jag har ju hela tiden refererat till henne som "Lilla Åsvi".

Vem den andra kvinnan i graven är vet jag inte men det som kommer väldigt starkt till mig är att det är mormor eller farmor. Nu ska jag finslipa boken efter dessa intressanta detaljer.

Men något mer fångade arkeologernas intresse! Efter rengöring och konservering av det lilla krucifixet som hittades uppmärksammades en konstig symbol vid Jesus högra hand. Ingen har sett en sådan symbol tidigare och varken forskare eller arkeologer har något svar på dess betydelse. Man försöker nu leta efter experter på tidiga krucifix för ett svar.

Tyvärr ligger vi lite efter när det gäller sättningen av boken och det troliga är att den blir klar först i slutet av maj.

22 MARS

Märkligt - nu har det hänt igen! När jag skrev mina två tidigare böcker om Svarta Katten havererade datorn just när jag skrivit klart manuskripten. Tack och lov (puh!!) hade jag sparat ner dokumenten. Förra veckan när jag hade korrekturläst och rättat halva manuskriptet bestämde sig min nya (julklapp!) dator för att ge upp. Ingen katastrof eftersom den blev lagad och manuset fanns på USB-minne. Men den stora frågan är - varför händer detta varje gång?? Precis som om "något" vill se till att orden inte kommer ut. Jag är lite fascinerad av att denna sista bok innehåller så mycket om ljus och mörker - "Ju närmare ljuset du kommer, ju starkare och mer lockande är mörkret." Det känns som om det finns någon form av balans mellan dessa krafter och kanske är det just detta som inträffar när datorerna kraschar.

Men nu finns manuset i två datorer (och båda funkar för tillfället) plus på ett USB-minne samt utskriven på papper - alltså på fyra olika ställen! Här tar vi inga risker...!!

10 MARS

Jag har fått nöjet och förmånen att göra en första föreläsning om mina böcker och ber att få tacka Wäxthuset i Växjö för en underbar kväll. Tänk att så många kom trots snöstorm!

Intresset för att resa till platserna i boken är redan jätte-stort! Vi har en grupp från Växjö, en från Kalmar och en från Gävle som önskar ordna något. Jag har pratat bl a med inblandade arkeologer och lokalbor och alla skulle vara lika glada över att få visa er dessa fantastiska kraftplatser. Man kan beundra dem både ur historisk och andlig synvinkel - det är ju trots allt vårt eget spännande arv, som vi borde lära oss mycket mer om. 

Förhoppningsvis kan vi ordna några utflykter framme i juni och då är ju boken också publicerad. Jag återkommer med mer information.

24 FEBRUARI

När är boken ute till försäljning, undrar många. Under slutet av mars skall den sättas och omslaget skall göras. Sedan antar jag att tryckningen kan klaras av på några veckor. Målet är att den skall finnas ute i slutet av april eller senast i början av maj.

Jag har fått förfrågningar om man skulle kunna ordna resor till Skavsjön (Helsjön) samt till platserna som figurerar i den nya boken och jag tycker idén är jätterolig. Vår lilla Åsvi - kvinnan i graven - kommer så småningom att ställas ut på muséum och det finns massor av kultplatser att besöka i närheten. Vi får se vad vi kan hitta på....

Jag har, efter påtryckningar, bestämt mig för att göra ett litet häfte där det viktigaste från trilogin om Svarta Katten finns samlat. Där kommer också att finnas mer instruktioner när det gäller kraftplatser och punktplatser, samt berättelsen om Livets Lapptäcke och de tre "rollerna" vi har - budbärare, förvaltare och vävare.  

18 FEBRUARI

BOKEN ÄR KLAR!!

Närmare bestämt 16 februari 16.30! Oj, det var en enorm urladdning och de sista kapitlen blev "bättre" än jag någonsin vågat drömma om. Jag måste ju erkänna att jag ibland har undrat hur jag ska kunna avrunda denna långa trilogi om Svarta Katten. Slutet på allt. Vad är det som ska hända?? (Och det är lite roligt att läsa min första anteckning här nedan...när jag gav mig ut på den här himlastormande färden.) Upplösningen blev underbar och så rätt! Som om allting, från det första ordet i den första boken, förde mig fram till just denna sammanfattning. Det känns så självklart - nu efteråt! Och jag läser den här boken som  har massor med ledtrådar, lika invecklad som en Agatha Christie-deckare, som sedan knyts ihop till den slutgiltiga upplösningen. Ingen människa kommer att tro mig om jag säger att jag inte planerade någonting! (Jo, kanske några tror mig....)

Jag kämpade länge med "rätt namn" på kvinnan i graven, som har gett mig sitt underbara sällskap under slutfasen. Hon är så pigg och glad och har en hel del fuffens för sig. Till slut fick hon heta Åsvi. Hon är en väldigt speciell tjej och hennes namn vittnar om detta. Ås betyder ju As - i detta fall gudinna - och slutändelsen "vi" betyder helgedom eller offerplats.

Efter den där magiska natten på berget stövlade jag ut i snön som gick ovanför knäna och tog några foton på ruinerna som låg där så vackert vilande. I bakgrunden låg berget inhöljt i dimma. Det blev ett trolskt och underbart foto som för mig symboliserade hela bokens innehåll. Och jag bestämde mig för att det skulle bli omslagsfoto. (Och jag hoppas Patrik som sätter boken ska kunna klämma dit en svart katt också).

Den här boken är så speciell, kanske för att allt existerar i en verklighet. Det här berget finns. Alla heliga, mytomspunna platser som förekommer i handlingen finns. Och vem vet, kanske var det precis så här allt gick till.....!  

SÅÅÅÅ som första "läsare" får ni ta del av budskapet från bergets härskarinna.

"Och jag skall lägga berget i dimma, det ska sova i mer än tusen år. En dag skall murarna rämna, en dag skall ni öppna era hjärtan, lyssna på ert ursprung och gå tillbaka till det kärleksfulla, det hela och det oändliga. Den dagen skall dimman lätta. Den dagen skall jag på nytt låta berget stiga fram ur sin dvala, ni ska beträda henne med stor vördnad och respekt. Och äntligen ska ni på nytt få höra ropet från ursprunget, dånet från Tor som svingar sin hammare och Frejas mjuka röst när hon bjuder in till fest."

10 FEBRUARI

Så är jag hemma igen efter några spännande dagar och jag kan lugnt säga att inspirationen har flödat. Att bli lämnad ensam ute i vildmarken med lång väg till närmaste hus var i och för sig en upplevelse. Mia, som sköter om vandrarhemmet, sa åt mig att inte bry mig om spöket i huvudbyggnaden. "Jag säger åt honom att sticka sin väg och då brukar han försvinna!" sa hon. Ooookey....! Det snöade rejält när Mia vinkade adjö och försvann, jag började bli orolig att jag inte skulle kunna få ut min bil ur drivorna om jag nu ville "fly" från platsen. När jag sedan upptäckte att min mobil inte hade täckning och att ingen annan telefon fanns till hands överrumplades jag av en viss känsla av...hrm...panik...

Men sedan tog jag en promenad bland träden, kände kraften av alla naturväsen och "hon" som vaktade berget. Dom hade ju bett mig komma dit! De ville ju att budskapet skulle komma ut. Självklart skulle de skydda mig! Det var en sällsam känsla att sitta ensam i mörkret på denna plats som är så full av kraft och magi! Jag skrev i sex timmar. Jag fick till mig meddelanden som var så uppenbara och självklara och kvinnan i graven besökte mig och berättade sin livshistoria. Hon ville verkligen att den skulle bli offentlig! Och det har den blivit...den är rörande, känslosam, magnifik, tragisk men ändå lycklig. För den har ett budskap till nutidens människor. Tiderna kommer att förändras. Vi är i en brytningspunkt där vi helt enkelt måste göra något för Moder Jords bästa. Och vi måste alla hjälpas åt!

Jag sov gott den natten och väcktes tidigt av hantverkarna som jobbade på huset. De berättade att de tänkt lägga ut blodspår med ketchup och lite andra kusliga "ledtrådar". Jag tackar er för att ni INTE gjorde det...!

Stort tack till Mia som gav mig ännu mer information. Och till alla ni "andra" som beskyddade mig och tog hand om mig. Det var ett stort ögonblick!

31 JANUARI

Det är svårt att låta bli att skriva när det kliar i fingrarna....men ibland överväldigas man av vardagens uppgifter och problem  så att man inte hinner att få tillräckligt med lugn och ro .....

Men förändring är på väg! 6 februari åker jag iväg till en "skrivarlya" - jag har bokat plats på ett vandrarhem i närheten av "den magiska platsen" och inte långt från där vikingakvinnan hittades. Där ska jag sätta mig några dagar och insupa alla dessa speciella krafter som finns på berget och i omgivningen. Vandrarhemmet är obemannat kvällar och nätter och efter vad jag har hört så är det inga boende där för tillfället. Det blir bara jag, berget, naturen....och alla väsen. Kanske hon visar sig igen? Eller kanske bergets "härskarinna", som lokalbefolkningen så gärna berättar om, tar emot mig?

Det känns väldigt spännande och jag hoppas inspirationen skall flöda. Närmare det okända än så här lär jag knappast komma och det blir en enormt spännande upplevelse att sitta där ute på denna trolska plats helt ensam. I mörkret...

Jag återkommer....(hoppas jag...! Lite pirrigt känns det faktiskt...)

26 JANUARI

Med ett stort och varmt tack till arkeologerna som visade mig och min kompis så mycket vänlighet och hjälpsamhet under besöket på muséet den 23/1! All information vi fick var ovärderlig och bidrog till att förhöja hela spänningen i bokens handling. 

Den där kvinnan i graven blev, precis som jag tänkt, en nyckelperson. Det var mycket märkligt att se plastpåsarna fyllda av hennes brända ben. En människa framför oss där på bordet. Vi fick se bronsornament från hennes mantel, gamla mynt och halsband som legat i den nyligen utgrävda graven tillsammans med redskap. Hon var en framgångsrik vikingakvinna från 880-talet. Men det här är en mycket märklig grav, ett fynd som har gjort flera arkeologer förbluffade.

Hon hittades med ett krucifix. Men kristendomen kom inte till Sverige förrän minst 100 år senare och inga kristna fynd har gjorts från 800-talet. Trots den kristna symbolen var kvinnan bränd såsom var brukligt under hednatiden. En hednisk begravning med en kristen symbol. Märkligt och helt unikt!

Vi börjar vår långa bilresa hem. Efter några mil känns det plötsligt som om någon sitter i baksätet. Jag ser en bild så tydligt - en ung kvinna i 20-årsåldern med långt ljust hår och vackra kläder med en mantel. Hon stryker oss över axlarna och armarna som om hon vore väldigt glad och tacksam. Just som jag ska säga något till min kompis tar en jättevind tag i bilen och nästan kastar den över mittstrecket. Jag får parera häftigt och vi skriker båda till. "Oj vad det blåser!" säger jag. Men inte en kvist rör sig på träden. Och det är lika stilla som tidigare. Då säger min kompis: "Det är något som drar, det känns som något kallt som rör sig över armen och mina axlar!"

Jag  berättade för henne efteråt vad jag sett. Vi satt länge tysta. Tankfulla och tagna av stundens allvar.

Vem var kvinnan i graven? Hur levde hon? Var hon mamma, syster, hustru...? Visste hon att hon 1200 år senare skulle fått nytt liv i en bok? Var hon "länken" mellan den hedniska tiden och kristendomen? Den tid, då porten över till andra sidan stängdes - exakt det som boken skall handla om. Faktum är att porten måste öppnas innan vi totalt glömt vårt arv och innan öppningen försvunnit för alltid. Kanske är det så att kvinnan i graven är den som ska vägleda oss tillbaka till ursprunget. 

Den här boken kommer inte till av en slump och det känns väldigt högtidligt och "stort" nu när jag ska fortsätta skriva. 

4 JANUARI

Svarta Katten 3 växer fram mer och mer. Vintern är en utmärkt tid att skriva - långa, mörka, tråkiga kvällar. Halva boken är klar och Sanna, Marcus, Irene och Anita har börjat den sista resan. Som vanligt är den svarta katten mitt i handlingen. Trådarna börjar knyta ihop sig själva. Det är otroligt spännande att se vad som händer och jag börjar verkligen förstå att den här boken har ett budskap som måste fram så snart som möjligt. I denna sista boken handlar det mer om jorden och människornas överlevnad än tidigare men också hur vi måste koppla ihop det med hur vi själva lever. Vilka värderingar står vi för? Hur lever vi våra liv?

Jag väntar olidligt på 23/1. Då ska jag få förmånen att, med hjälp av arkeologer, återuppleva Sverige för 5000 år sedan. Jag har också fått berättat för mig om den här speciella kvinnan från 800 e.Kr. som hittades i en grav med en mycket förvånande upptäckt. Det känns som om hon på något sätt ska få en röst i boken. 

ANDRA ADVENT

Jag borde ju vara van vid alla s k "tillfälligheter" vid det här laget. Men det blir bara värre och värre ( d v s bättre och bättre ).

Efter besöket på berget med omnejd har jag gått och funderat på möjligheten att kontakta någon arkeolog som kan ha ännu mer spännande information om utgrävningarna. Den där tanken fick ligga och gro.  Förra veckan åkte jag iväg för att ha en ledarskapskurs och där, som en av nio deltagare på kursen, sitter en kvinna som presenterar sig som arkeolog. Inte bara det. Hon "råkar" vara övergripande chef för alla utgrävningar i just det området jag är intresserad av. (??!!) 

Efter ett flertal diskussioner där jag känner hennes enorma intresse för alla de kvinnogravar som påträffats (återigen, här har alltid varit en kultplats och kraftplats för den kvinnliga kraften), kommer vi överens om att påbörja ett samarbete. Hon kommer att ta mig till de platser där vissa, speciella fynd har gjorts som för det mesta inte är officiella för allmänheten. Och hon kommer att hjälpa mig med dokument över utgrävningarna. Liksom jag är hon fascinerad över att låta de här fynden "komma till liv".

Är det någon som tror på "tillfälligheter" mer...? Den här boken vet tydligen precis vart den vill komma! Nu gäller det bara att hänga med!

25 NOVEMBER 2005

Nu är det kört! Boken börjar födas. Det kommer väldigt olämpligt - jag har massor med jobb fram till jul och hade faktiskt satt av senare delen av december samt större delen av januari för att skriva. Men boken ville annorlunda. Vad gör man med ett barn som håller på att födas? Det går liksom inte att trycka in det igen....

De första tre kapitlen har kommit till och just nu är det så spännande att jag kommer att få stora svårigheter att hålla mig borta från datorn. Som vanligt har jag ingen aning om vart det hela skall ta vägen. Annat än att målet är det där berget, den där trolska trakten som tycks fånga in sina "offer" utan förvarning. Det känns som om det är bråttom. Att folk måste få kunskap innan Moder Jord får lida mer än hon redan gör. Märkligt.

Jag hittar min berättelse jag skrev ihop om Moder Jord på ett flertal indiansajter och indianska diskussionsforum just nu. Det är helt fantastiskt. Jag bad om att få vara anonym - det är budskapet som ska ut, inte mitt namn. "Skicka det här underbara och viktiga meddelandet vidare!" säger de till varandra och så tänker jag på den där indianens ord: "De här underbara orden kommer att flyga över hela Jorden!" Just nu gör de det....! Märkligt och fantastiskt!

22 NOVEMBER 2005

Just hemkommen från en fantastisk upplevelse försöker jag samla mina tankar. Mitt varmaste tack till Björn som delade med sig av sin enorma kunskap. Vi befann oss på den största begravningsplats i hela Sverige. 5000 år gammal! Själva platsen påminde mig om Fjärås Bräcka där den första boken utspelar sig. 

Jag lärde mig att det finns fyra heliga berg i världen som är dimhöljda och där en mytologisk härskare bor: Himalaya, Klippiga Bergen, Zeus grotta på Kreta - och så detta berg! Mitt här i Sverige! Så mytomspunnet och fullt av hemligheter att t o m en buddhistisk munk tillbringat tid här! Men hur många svenskar vet?

Håret ställde sig upp när vi besökte stenåldersboningen som byggts under drygt 40 år ute i ett kärr. En enorm arbetsinsats. Boningen användes för ceremonier och ritualer och övergavs efter bara 20 år. Varför vet ingen.  Den här platsen har "vibbar" som jag aldrig tidigare känt! Nästan så det var svårt att andas...

Innan vi åker hem besöker jag Sören. Han är konstnär och har en ateljé. Folket i trakten säger att han kanske kan hjälpa mig med ännu mer information. Jag stiger in i ateljén och hittar de mest underbara målningar jag sett! Trolska, suggestiva, lockande, fyllda av kärlek till Moder Jord och alltet. Men tavlan han jobbar med får mig att tappa andan - en stor målning av indiantipis! "Jag har just fått till mig att jag ska måla indianmotiv!" säger Sören. "Och jag har fått till mig att här, på den här platsen, ska det ske en enorm förändring för människorna. Nya budskap skall föras ut i världen. Det heliga berget har varit skyddat i alla tider och nästan fallit i glömska - fram till nu. Tiden har kommit och vi som är involverade förs till den här platsen! Vi håller på att samlas nu för något jätte-stort. Själv har jag kommit hit från Öland." 

Vad ska jag säga? Jag berättar om boken. Och vi byter visitkort. Vi är nog båda lite chockade. 

Kan allt detta vara tillfälligheter? Varför fördes jag hit, till den här platsen...?? Är Svarta Katten böckerna en resa fram till denna ultimata plats och till något som ska göras på riktigt? Vad är fantasi och vad är verklighet? Finns det en anledning att jag drar med mig alla läsare ut på den här resan? Har det i själva verket varit "bestämt" redan från början? 

14 NOVEMBER 2005

Jag har blivit bergtagen! Jag visste inte ens vad ordet betydde innan det hände. Och jag tror att boken skall börja precis så här....med min upptäckt av detta nya ställe där alla frågetecken skall rätas ut. Jag hittade stället av en slump. Eller så var det ingen slump....precis som med berget vid Helsjön i Halland (Bok 1) och Big Mountain i Arizona (Bok 2). Kanske är det bergen som hittar mig? Ett så magiskt och magnetiskt ställe som detta, som vi bara "råkade" köra förbi. Och sedan "råkade" vi prata med den där damen i kiosken som plötsligt kom ut för att möta oss och "råkade" prata om det som bor på berget. Bara lokal befolkningen vet. De där andarna och älvorna och allt det andra som inte kan ses, men som finns. De har vetat det i tusentals år.   Vilken plats! Mitt bland oss....så många gånger jag kört förbi utan att ha en aning!!

Jag har blivit lovad en egen, personlig "guidning" nästa vecka av folk som vill hjälpa mig med information för boken. Det känns enormt spännande! Med tillåtelse av "väktarna av berget" hoppas jag att läsarna av Bok 3 skall få möta samma sägenomspunna och hemlighetsfulla plats som jag själv. Jag är säker på att ni inte heller hade en aning..... 

NOVEMBER 2005

Att skriva en bok är som att föda barn. Först är man gravid i upp till ett år. Sedan kommer födslovärkarna - de kommer alltid lika oväntat och lika olämpligt som riktiga värkar. Själva födseln brukar för mig ta 2 - 4 veckor. Svarta Katten, del 3, har långsamt börjat ta form. Jag har ofta undrat hur hela den här historien om Sanna kommer att sluta. Tro mig, jag har ingen aning! Det gör mig lite orolig att veta att i del 3 skall alla lösa trådar knytas ihop. Sanna ska få sitt stora uppdrag, att sprida ett budskap till världen - men vad för budskap?

Jag har försökt att inte oroa mig för mycket. De andra två böckerna har skrivit sig själva och varit en hisnande resa likaväl för mig som för läsarna. Men denna upplösning, målet på resan, som snart skall komma gör att jag känner enorma förväntningar. Och likaså en pirrande nyfikenhet!

Och så - plötsligt - dyker det upp. Den där AHA-upplevelsen som har fått mig att förstå varför Svarta Katten-böckerna över huvud taget blev till! En information som är viktigare och mer betydelsefull än vi kan drömma om. Jag "testade" det jag fick till mig på mina indianvänner i USA eftersom denna "sanning" även inbegrep ursprungsfolk. Kunde detta verkligen vara möjligt? En förklaring på varför Moder Jord är i uppror och varför hela världen har råkat i obalans? De indianer som läste budskapet jag fick till mig blev djupt imponerade. En av dom tillkännagav att "De här underbara orden kommer att flyga över hela Jorden. Massor med folk kommer att ta del av dom....!" En annan sa: "Jag vill se den här berättelsen på alla hemsidor, bland alla New Age grupper och hos alla som har en del i att hjälpa Moder Jord."

Från och med nu väver jag intrigerna i bok 3 på dessa ord. En helt ny lösning och ett nytt synsätt. Om det är grundat på sanningen kommer detaljerna snart att bli tydligare. Kan det verkligen vara hit alla vägarna skulle bära....? Och är det så att vi här i Sverige ska gå först in i en ny era och ett nytt sätt att tänka?

Det här känns enormt spännande och jag har en känsla av att bok 3 kommer att bli skriven mycket snarare än jag tänkt mig.  Egentligen har jag nog inte så mycket att säga till om. Precis som när barnet är färdigt och vill ut så är det bara att "hänga med"....