KVINNAN I KLIPPAN
Research 16/6 2008
Vitlyckehällen
Måndagen 16 juni åkte jag återigen upp till Tanum för att besöka Vitlycke museum. Denna gången ville jag ta mig en titt på ristningen "Brudparet" som hela boken kretsar omkring. (Vilket jag inte hade en tanke på när jag började jobba med boken. Men den har ju sitt eget liv.....)
Jag har nu kommit riktigt långt med boken. Kärleksberättelsen om asaynglingen Skjöld och vanakvinnan Minya växer fram på ett underbart sätt! De är båda bärare av Gåvan - hon kallas "Frejas Dotter", han kommer att bli överstepräst. De är vid vigseln bara 15 respektive 17 år, men med tiden kommer de att utveckla sina färdigheter att leda ceremonier, ha kontakt med de döda och med gudarna, läka sjuka och vara sitt folks andliga ledare.
Men saker och ting blir inte alls som dom tänkt sig. Och detta efterspel kommer att ha inverkan på folk som lever 3000 år senare - som bokens huvudperson Malin. Men är Malin och Minya faktiskt samma person?
Vitlyckehällen har i åratal lockat tusentals personer från hela världen. Just när jag var där kom busslaster med tyskar på besök. Så vad är det som är så speciellt med inristningen "Brudparet"? Varför lockar den så många människor?
Citat från boken - uttalat av Minyas mormor och vanernas andliga ledare strax före bröllopet:
" Om 3000 år kommer folk att vallfärda hit. Er kärlek bor i berget och era själar finns kvar på den här platsen. Folk från fjärran länder, längre bort än vi känner till idag, kommer att resa mil efter mil för att få se er. De kommer att hitta många ristningar. De kommer att fantisera om hur vi levde, vad vi tänkte och vad symbolerna betydde. Men den enda ristning som kommer att tala till djupet av deras hjärtan är denna. Den är ett rop från oss som bodde här, en vädjan för fred och frihet. Med ert bröllop och med denna ristning skickar vi vår gåva och vår kunskap rätt in i framtiden."
Här är Minya och Skjöld bevarade för alltid. Mannen som står bredvid är ceremoniledare, han är Skjölds far och överstepräst. Yxan var helig och utgjorde en viktig ritual i bröllopet - paret som vigdes stod under yxan när bröllopslöftena lästes upp. Efteråt offrades yxan i sjön.
(Men allt det där är givetvis min egen tolkning....och bokens tolkning :) )
Det finns massor med inristningar här runt Vitlyckehällen, som ligger c:a 10 minuters promenad från Aspeberget som vi besökte förra gången. Men alla symboler handlar om ceremonier och "shamanism". Här finns inga vardagssysslor och nästan inga kvinnor. Yxor och sköldar används endast som offergåvor till gudarna och man ser inga döda människor någonstans. De här båtarna tros symbolisera färden över till andra sidan - kan vara dödsriket eller andra gudar. De här människorna var definitivt soldyrkare.
Den här bilden är MYCKET ovanlig. En blåval!!!
Den här ristningen är så gullig, tycker jag. Det ser ut som en pappa ute på promenad med alla sina små telningar efter sig. Han kanske är på väg "till jobbet"? :)
|
|
 |
Den här ristningen är enormt spännande! 70 skålgropar, från botten av hällen upp till toppen, i en lång rad. Och folk som står på båda sidor med yxor och sköldar. Vad de betyder? Tja, ingen vet - det är bara gissningar.
Men JAG vet! (Ha ha!) Kusligt nog hade jag redan skrivit en berättelse där denna ristning stämde EXAKT. OJ, vad det föll på plats!